Untitled Document

Rikets styrelseskick (Upp)

I vanligt tal säger en att kaji styr Ashika, men den egentliga makten ligger i Rådet. Detta är ett nationellt råd med 6 medlemmar - ett överhuvud från varje provins plus en extra plats som varje år cirkulerar mellan provinserna. Detta råd samlas i den stora tempelstaden Midoriya, en av Ashikas mest centrala platser.

Varje provins styrs av ett provinsöverhus. Dessa har mycket stor makt i sin provins, och har dessutom förstås representation i Rådet.

Överklassen", de ärofulla takai, sorteras i olika hus - okiya - med olika inriktningar. Okiya är ofta lokala och har stor makt i närområdet. De flesta yasai klagar inte, även om okiya ibland styr med fast hand och kräver stor tribut från folket. En känner sig tryggare när en krigarokiya finns i närheten, eller så njuter en av de sköna toner som alstras från de musikaliska okiya. Den förälder vars barn eller dotter upptagits av en okiya är ofta väldigt stolt och berättar det mer än gärna för hela byn.

Exempel på en mäktig Okiyas fäste

Städer och byar lyder i princip alltid under någon okiya, men kan samtidigt ha ett starkt eget styre. Många byar tillåts alltså bestämma om sina egna affärer, så länge de betalar sina gåvor till okiyan och inte hittar på dumheter.

Valuta och handel (Upp)

Mynt förekommer traditionellt inte i Ashika men nyligen har ett stort handelshus i Fukushi, Nikkin, låtit slå dem. Mynten heter kin. De är av en guldlegering och värda nästan så mycket som metallen de är gjorda av. Handelshuset garanterar att man alltid kan komma in till dem och byta mynten mot solida handelsvaror. Mynten används främst av yasai i städerna, i synnerhet av handelsfolk, och i första hand för mindre utgifter. För fina takai och yasai på landsbygden gäller i princip uteslutande byteshandel, med varor och tjänster, samt avtal. Välbärgade yasai bär gärna runt på några mynt på ett band, för att visa sin rikedom. Riktigt rika yasai behöver inte skramla runt på det sättet, alla vet att de skulle kunna ha kilovis av mynt.

Metaller i vikt kan användas för värdemätare men en minst lika vanlig ”valuta” är siden, i standardbredder på en eller två fot (ca 30 resp 60 cm) och räknas i antal famnar (1,5 m).

Gåvor (det vill säga skatt) till den lokala okiyan betalas i ris, saké, siden, fisk och annat. En förekommande överenskommelse är att bybor tillåts minska sina gåvor i ris om de bemödar sig att göra saké.

Ashikaner söker inte själv upp nya länder att handla med, utan de som hittar till riket är dem som de anser värdiga att handlas med. Ashika har en del handel över haven till öriken och avlägsna kustriken, men det är främst knasbollarna i Okayama som bedriver den handeln.

Synen på grandlandet Sabaku(Upp)

Den senaste freden mellan Ashika och Sabaku tecknades för sju år sedan, och denna möjliggjorde för ländernas innevånare att fritt färdas över gränserna. Många handelsmän har tagit tillfället i akt att utöka sin handel och sabakiter är numera inte ovanliga i Ashika. Ashikanerna har dock inte varit lika flitiga att färdas till Sabaku.

En del människor ser positivt på de nordliga besökarna i Ashika, och tycker om det stora utbud av saker som kommer från Sabaku, men en del ashikaner ser mycket ilsket på ökenfolket och skulle helst se att alla sparkades ut. Den allmänna synen på Sabaku i Ashika är inte den bästa. De flesta ashikaner är traditionella och misstänksamma mot främlingar, men nu ser fredsfördraget ut som det gör, och sabakiterna går inte att kasta ut.

Könsneutralitet (Upp)

I Ashika råder neutralitet mellan könen. Detta innebär alltså att könen är jämlika och att ingen diskrimineras från yrken och konster utifrån sitt kön, men det går längre än så. Ashikanerna saknar en uppdelning av egenskaper efter kön, det finns inget "kvinnligt" eller "manligt". Exempelvis finns inga kläder som anses speciellt typiska för något kön, och inte heller mans- och kvinnonamn. Visst finns fysiska skillnader mellan män och kvinnor och de erkänns, men detta dras inte vidare i några ytterligare slutsatser. Såväl människors och djurs själar som rei anses vara okönade i sitt grundtillstånd, och en man kan mycket väl återfödas som kvinna i nästa liv, eller vice versa.

Skillnader i samhället utgår istället från samhällsklass och grupptillhörighet. En ashikan klär sig, beter sig och identifierar sig utifrån sin ställning och sin klasstillhörighet. Eftersom stridkonst underlättas av fysisk styrka finns det ett visst flertal av män inom senshiklassen, men inte så mycket att det anses "manligt" att vara senshi.

Bilden föreställer kvinliga krigare/senshi

Vem är "hen"? (Upp)

Hen sägs istället för "han/hon".
Hens sägs istället för "hans/hennes".
Henom sägs istället för "honom/henne".
En sägs istället för "man". Exempel: "En bör inte..."

Detta görs alltså i stycken där könet hos omnämnd person är obestämt eller neutral

Ideal (Upp)

Den ideala ashikanen äger skicklighet, visdom och inre styrka. Hen har ett inre lugn och kan föra sig kontrollerat i alla situationer. Hen är rättfram och utför alla uppgifter med högsta sinnesnärvaro. Idealashikanen har vördnad för andarna och sina överordnade, men behandlar även dem under sig i rang med respekt. Slughet/listighet betraktas i princip aldrig som en positiv egenskap, snarare tvärtom.

Det är statusfyllt och hedersamt att vara rik och mäktig, men en skall inte vara vare sig slösaktig eller girig. Det är hedersamt att förvalta förmögenheter så väl att en inte behöver snåla.

En person omtalas sällan som "god" för att hen är ömhjärtad, givmild och skänker till fattiga. Att behandla andra som de inte förtjänar, exempelvis ge till någon som inte arbetat eller straffa någon som inte gjort skada, det är mycket ohedersamt. En god person är rättvis och ger god skänk till den som slitit hårt för det, lika väl som hen hårt straffar den som gjort fel.

Kultur och beteende (Upp)

Grupptillhörighet är otroligt viktigt för ashikaner. En ashikan definieras utifrån den by, okiya e dyl som hen tillhör. Samtidigt är Ashika individinriktat, ingen kan luta sig enbart mot det kollektiva utan det är ens individuella prestationer som avgör vilket värde en har inom gruppen. Även om det finns utrymme för enskilda prestationer och mytbildning kring enstaka personer så ses dock en ensam ashikan, utan tillhörighet i en okiya, tempel eller by, som i princip inget värd.

Hierarkier är väldigt viktiga. Ens rang har stor betydelse, och att säga emot dem som står högre är aldrig rätt.

Artighet och respekt är gyllene nyckelord. Alla bör respekteras, givetvis de som står högt i rang samt alla rei, men en god takai bör även visa en sorts respekt mot dugliga yasai. Bugningar är i princip aldrig fel. Försök alltid tillfredställa andra, speciellt om de är högre i

Samtidigt finns det en utvecklad "skitsnackstradition" i Ashika, där en får lov att förolämpa andra bakom ryggen på dem. Alla kan praktiskt taget prata skit om alla, och det anses värre att ange andra för vad de sagt, än att faktiskt prata skit. Detta innebär inte att en kan säga vad som helst, när som helst, det gäller att ha god känsla för vad som är lämpligt. Detta används som ett sätt att ventilera de frustrationer en kan känna bakom sin mask av artighet.

Folket i Ashika är ett konservativt släkte. De är inte mycket för nymodigheter, däremot är traditioner väldigt viktiga. Nymodigheter och vetenskap är knappast särskilt fint. Ashikaner är även ett konstnärligt folk, med sinne för skönhet. Det får gärna vara krångligt om det är vackert. Ashikaner är ett disciplinerat folk. De gör endast en sak i taget, och då med full koncentration. Ashikaner föraktar ofta andra folkslag, eftersom de sällan har samma målinriktade och disciplinerade strävan mot ärofullhet eller sinne för perfektion, skönhet och estetik.

I Ashika bör en också vara pryd. Offentlig nakenhet är tabu och att visa nacken, som är "vackraste kroppsdelen", anses ofta som en invit. I Ashika så bör en inte vara alltför ful i mun. Grovt tal anses sällan särskilt bra eller roligt, inte ens bland vanliga yasai, utan små och försiktiga antydanden räcker ofta för att vara rolig.

Renlighet är något annat som är väldigt framträdande i ashikaners kultur och dagliga liv. En takai tar aldrig direkt i maten utan äter med pinnar. Det som berör marken anses smutsigt, så de tar av sig sina geta ("träsandaler") när de går in, och behåller endast sina tabi (ashikanska sockor) på fötterna. Det finns två starka symboler för renande, och det är vatten och salt. Att tvätta sig i rent vatten bör vara en daglig rutin för en god ashikan. Salt används vid många tillfällen. Den som reser ett tält kan vilja strö salt under, för att platsen skall bli ren. En rituell plats kan beströs med salt innan den används.

Kärlek, relationer och äktenskap (Upp)

Äktenskap ingås mellan två människor genom en uråldrig men relativt enkel ritual där de lovar varandra trohet och lojalitet in i döden. Det krävs inte godkännande från någon annan part för att äktenskapet skall anses giltigt, men det krävs två oberoende ärofulla eller gifta vittnen, ett från vardera gemålen. Dessutom måste båda parterna välja ett personligt föremål som tillsammans göms undan på en utvald plats. Det krävs inte någon andemästare närvarande för ett fullgott bröllop, men många väljer givetvis att ha en sådan på plats som ser till att paret får andarnas välsignelse. Skilsmässa existerar i princip inte, är du gift så är du, dock kan i vissa fall en änka/änkemän få gifta om sig.

Kärleksfulla relationer människor emellan ses dock inte milt på i Ashika. Om två takai blir förälskade i varandra så har personernas båda okiya oftast en del att säga om detta. För yasai är reglerna kring uppvaktande traditionellt noga, och det krävs ofta familjers tillåtelse för något sådant.
Homosexuella relationer anses av de allra flesta vara likvärdiga med heterosexuella. Själar är inte könsbundna, och äktenskap mellan personer av samma kön är inte alls ovanliga i Ashika.
Prostitution anses väldigt fult och även om det förekommer så är det inte så vanligt och det är aldrig något en talar högt om. Offentliga bordeller existerar knappt. Underhållare från keikoku-okiyor kan förvisso bete sig principiellt likartat, men det handlar då ofta om full frivillighet från båda parters håll.

Skrift (Upp)

I Ashika används inte bokstäver utan tecken som symboliserar hela ord eller stavelser (som i Japan). Skrivkunnighet är mycket ovaligt och det är långt ifrån alla takai (och i princip inga yasai) som kan det. Överenskommelser, sånger och historier förs vidare i muntlig tradition och ofta finns det inget behov av skriften.

Tid (Upp)
I Ashika finns inga större behov att räkna tid. Saker tar sin tid, att jäkta gör bara saker sämre. Det finns soluppgång, middag och skymning, men ingen större anledning att räkna allt in emellan. En håller reda på dagarna, för att veta hur lång tid som är kvar till monsunen, eller veta hur länge följet har färdats och hur provianten skall ransoneras. Någon regelrätt, allmän indelning av dagar i veckor finns inte. Bland de få som försöker mäta tid finns skeppsfararna, vilka vill ha en uppfattning om sin fart.