De äldsta bevarade inskriptionerna och myterna berättar om det uråldriga Ashika, där människor levde i respekt och skräck för mäktiga naturväsen och andar. Det var en tid då slätterna var vilda och skogarna djupare och tätare än nu.
Århundradet innan Enandet så rådde nästan konstant inbördeskrig i det som nu är Ashika. Många små stammar hade växt sig starka, och när utrymmet krympte så började de kriga. Till sist återstod endast fem stora ätter, sex om en räknar Azul, och dessa inledde rasande krig mot varandra. Ingen ätt vågade dock gå in i fullt ut krig mot någon annan ätt, då en fruktade att i så fall bli försvagad och få en tredje ätt över sig. Alltså blev det mängder av krig och bråk, utan att det ledde någon vart. Denna låsta situation var det som föranledde Enandet, och skapandet av Det Enade Ashika.
Enandet delade Ashika i sex delar som kallades provins, ett begrepp som varit relativt okänt tidigare. Varje provins fick ett eget namn, och alla utom ett har hållt sig till idag. En provins bytte nämligen år 610 namn till Ryoshi. Ögruppen Azul, som skulle blivit det sjätte provins, erkände aldrig Enandet.
Efter några års misslyckat krig mot Azul, och ett femårigt krig i öst, följde hundratals år av relativ fred och stort välstånd. Detta är Ashikas silkesålder, och vid denna tid bildades en stor del av klädskicket, kulturen och samhällssystemet. Silkesåldern slutar med stora inre oroligheter i landet där bland annat Ryo tog, och Genji återtog, makten som provinsöverhus. Stridigheterna gjorde att senshis betydelse ökade, och de lyckades få upphöjelse till fullständig ärofullhet.
Nästa gyllene tidsperiod är guldåldern, kintosi. Om den förra storperioden varit silkets ålder, så blev denna tidsperiod smidets. Här blev krigaridealet viktigare än förr och de värdefullaste föremålen var välsmidda vapen och rustningar. Att det samtidigt rådde fred i riket gjorde dock att krigskonst och -föremål blev mer för uppvisning än praktiskt bruk.
Medan ashikanerna mådde bra under guldåldern så växte ett hot i norr, i det område som kallas Sabaku (öken). Här hade tidigare endast funnits kringflackande, harmlöst nomadfolk, men nu hade en kejsare lagt alla stammar under sig och skapat ett mäktigt rike - en like till det Enade Ashika. Små strider blossade upp längs gränserna, och Ashika började vakna.
Vid år 760 hade ökenfolket, sabaku-hito en kejsare som under måttot "ordet och tron" drev hårda kampanjer mot grannländerna för att övervända dem till kejsarens enda gud, och få dem att tala det sabakitiska språket. Han ställde till sist en enorm här vid Ashikas gräns, och Ashika tvingades byta språk (se mer under "tidslinje" nedan).
För fem år sedan reste en delegation från Ashika för första gången långt in på sabakitisk mark. I en stor palatsstad undertecknades en fred mellan Ashika och Sabaku, som kommit att vara till idag.
Tidslinje
| År | Händelse |
0 |
Enandet. Alla provins utom Azul enas till riket Ashika. |
3 |
Krig förklaras mot Azul. |
7 |
Slaget vid Noki. Den Ashikanska flottan vinner en förkrossande seger mot den från Azul. Ögruppen Noki blir för evigt Ashikansk. |
12 |
Azuls största ö erövras av Ashika. Azuls ledare flyr till den mindre grannön och organiserar ett motstånd. Ashikanerna gör det strategiskt dumma beslutet att slå sig till ro på den erövrade ön och bygga upp styrkorna innan de försökte ta hela Azul. |
15 |
Med hjälp av en flotta, utlånad från andra starka riken, lyckas azulerna återerövra sin huvudö. |
16 |
Fred tecknas mellan Azul och Ashika. |
47-52 |
Folket Mihirris försöker invadera Niigata från öst. De fem åren av krig som följer är känt som Brinnande slättens krig efter den extrema torka som då varade i flera år och gav upphov till många gräsbränder. Alla provins i Ashika bistod Niigata med hjälp. I Niigata berättas fortfarande historier om de bragder som utfördes av ashikanska krigare under dessa år, och de blir bara värre för varje århundrade som går. |
65 |
Krigarätten Ishida, som vuxit sig stark och vunnit stor heder i Brinnande slättens krig tar över makten som provinsöverhus i Niigata. |
202-498 |
Ashikas silkesålder. Här grundades en stor del av Ashikas seder, teknologi och samhällsstrukturer. Kizoku var enda överklassen och alla provinsöverhus, även gamla krigarsläkter, blev fredliga men intrigerande hov. Utsvävningarna i klädersdräkt visste inga gränser. |
495 |
Genji förlorar makten som provinsöverhus i Okayama. Kizoku-okiyan Atukamasii vänder provinsts mäktigaste okiya mot provinsöverhus och Genji störtas. Det som är kvar av ätten flyr till Niigata. |
499 |
Missväxt och torka i stora delar av Ashika spär på inre oroligheter och på sina håll blir det försök till uppror, vilka dock blodigt slås ner. Senshi-klassen, vilken varit ledarnas vapen mot det upproriska folket, upphöjs till fullständig ärofullhet och får en struktur som liknar dagens. |
522 |
Med stöd av senshi-okiya återtar Genji makten som provinsöverhus i Okayama. I ett beryktat sjöslag i en bukt söder om staden Kawatta så besegras och utplånas okiyan Atukamasii. |
610 |
En mäktig senshi-okiya, Ryo, störtar sitt provinsöverhus och tar själva makten. Byter namn på sitt provins till Ryoshi. |
640-759 |
Ashikas guldålder, kintosi. Provinsöverhuset Ryo växer sig rikt och starkt. I denna ålder var senshiklassen tongivande; svärd, rustningar och liknande utsmyckades vackrare än någonsin, men blir samtidigt ofta mer opraktiska. |
711 |
Niwatori Hama, den störste ashikanska poeten genom tiderna, dödas när hon vägrar göra okiyan Shoga(från Hantashi) o'tono till viljes. Denna o'tono stryps senare av en fanatisk beundrare. Hamas haiku-dikt Saijitsu ("festivaldag") läses till hennes minne över stora delar av Ashika. |
720-750 |
Små skärmytslingar uppstår med sabaku-hito längs Ashikas västra gräns, men de invaderande styrkorna slås lätt tillbaka. Ett slumrande Ashika mobiliserar sakta ett allt starkare försvar. Flera stora sabakitiska skeppskonvojer sänks. Gränsen mellan Sabaku och Ashika (vid Fukushi) var suddig vid denna tid. Där låg nämligen det lilla riket Habi, som ville vara självstyrande. Habi nämns sällan av historieskrivare, dels för att det så småningom blev sabakitiskt, men framför allt för de grymheter som begicks där, då ashika-hito och sabaku-hito försökte tvinga folket över på sin sida. Det talas om massakrer då hela byar, som stödde ashikanerna, förintades av sabakitiska härar. En talar mindre ofta om vad som hände några av de byar som stödde sabaku-hito. |
760 |
En sabakitisk kejsare ställer upp en enorm här vid Ashikas gräns. Förhandlingar inleds och krig undviks genom att Ashika lovar att införa det sabakitiska språket, samt att inte hota kejsarens makt. Kaji och rådet beskylls efter detta för ”en feghet och ett svek bortom alla ärans gränser” och Ashika är nära inbördeskrig. Tre medlemmar i rådet begår kort därefter självmord. |
917 |
Sabaku-hito försöker erövra norra Ashika genom att vandra över bergen i norr och göra ett överraskande blixtanfall, men tar fel väg och irrar bort sig. Överraskningen kommer av sig och massiva ashikanska trupper strömmar mot norr. Sabaku-hito lyckas hålla ställningarna i bergen i knappt två månader, sedan tryter förråden och de flyr tillbaka till sitt eget rike. |
919-920 |
Ett fåtal korta och häftiga strider äger rum. Ashikaner slår tillbaka några sabakitiska anfallsvågor längs norra och västra gränsen. Ashika gör ett enda offensivt utfall (år 920), där de bränner ner hela staden Mashgar nordväst om Fukushi. |
927 |
En ny fred tecknas mellan Sabaku och Ashika, vilken öppnar länderna för varandras invånare. |
936 |
Nutid |