Välkommen till fördjupningstexten om yasai. Här kan du läsa om följande:
Allmänt om yasais liv
Allmänt om yasais liv (Upp)
Yasai har mindre strikta kodex att efterleva än både takai och shijin. Kraven på att överleva kan nog sägas vara hårdare, men gemytligheten och glädjen yasai emellan väger upp mycket av svårigheterna. Ledordet är att göra det som fungerar i vardagslivet, hålla sig väl med andarna och göra rätt för sig. Det finns inget att vinna i att göra något bättre eller mer ordentligt än vad som behövs. Många takai ser yasai som en stor grupp av burdusa och ointelligenta människor som egentligen inte vet något om vad riktig heder är. Så är det givetvis inte. Som yasai så är man, som alla människor, väldigt smart på de saker man gör. Yasai har en annan tradition av firanden och fester än takai. Då takai håller firanden så förväntas dessa vara ärofyllda förfinade tillställningar, medan yasais festligheter är av ett varmare och gemytligare slag. Yasai ses som ärolösa, men det finns mycket stolthet och vikt i yasais dagliga sysslor och man tar mycket heder i det man gör. Att takai ser yasai som ärolösa är inget man ogillar dem för, att ha ära är det finaste man kan tänka sig som ashikan. Bland yasai finns en stor vördnad för takai – dessa fantastiska människor som skapat och beskyddat Ashika genom sina legendariska handlingar.
Kärlek och giftemål (Upp)
För yasai så är trofast "kärlek" viktigare än förälskelse och starka känslor, och äktenskapet har en praktisk funktion som är förknippad med barnafödande. Giftermålen binder samman släkter och att gifta sig betyder ofta att höjas i status, från att vara omyndig till att bli myndig. Att ha organiserade, livslånga äktenskap underlättar fördelning av arv mellan barn, och hjälper till att se till vem som är släkt med vem.
Eftersom yasais kultur är sådan att giftermål och barnafödande har mycket med varandra att göra så är homosexuella giftermål inte lika vanliga som bland takai.
Då arvet är en så stor del av äktenskapets funktion är arrangerade politiska eller ekonomiska äktenskap vanliga. Det är inte alls ovanligt att två familjer "trolovar" varandras barn till varandra redan i unga år, för att cementera familjernas relation. Det är mycket dåligt att vara ogift och gravid, eftersom barnet då kommer att stå faderslöst och mista en del av sitt arv. Följaktligen är det praxis att snabbt som attan se till att havande, ogifta kvinnor blir gifta med någon som kan tänka sig att ta på sig fäderneskapet för hennes barn, vare sig det faktiskt är han som gjort henne gravid eller ej.
Att som man gifta sig med en kvinna är precis ekvivalent med att säga att en är far till alla barn hon föder och en förbinder sig att uppfostra dem som om en vore deras far, oavsett vad för misstankar en råkar ha om otrohet etc. Att som kvinna gifta sig med en man är att säga att mannen är far till alla barn en föder. Att bryta upp ett äktenskap är otänkbart. Det är detsamma som att säga att en inte längre är förälder till de barn som äktenskapet frambringat!
Att gifta om sig efter att den andra dött är däremot inget problem. Det säger bara att en tar på sig att vara förälder till de barn som kommer i det nya äktenskapet - och de omyndiga barn som kommer från den andra partens tidigare äktenskap. Samtidigt klipper det en del av banden till den gamla partnerns familj. Om exempelvis ens mor dör innan en blivit gift och fadern gifter om sig innan en själv blivit myndig, så är det alltså den nya moderns tillgångar en får ärva av, inte den gamla moderns. Om en däremot blir myndig innan ens far hinner gifta om sig, ärver en av sin gamla mor.
Otrohet bör inte förekomma och skulle det göra det, så tystas det i det längsta ner av paret och deras familjer. Det talas sällan högt om andra pars kärleksliv, men kan skitsnackas desto mer... Om ett par blir barnlöst så anses det vara för att en av dem eller båda har retat upp rei och blivit straffade. Det kan lösas genom att paret eller den mest berörde blidkar rei, i svåra fall genom besök till tempel.
Livet i en by (Upp)
På landsbygden lever yasai sina liv relativt oberoende av takai. De allra flesta byar hör dock till någon takai-okiya. Detta innebär oftast att byborna måste betala en del av det de producerar i tribut till okiyan, men i gengäld kan de räkna med att okiyan också ger trakten fördelar som till exempel att hålla området fritt från rövare. Takai vill ofta inte ha så mycket med yasai att göra, och just därför kan yasai leva sina liv som de själva vill. Inre angelägenheter i byn reder byborna ut gemensamt, men ibland händer det att takai lägger sig i. I en by så möts byns äldsta med respektfull stämma och en bugning. Dessa personer sitter vanligen i byrådet, och bestämmer de lokala förehavandena. Takai brukar också hålla vissa saker som förbjudna. Bland annat brukar de inte tillåta att yasai har egna vapen. Ibland tillåter takai inte heller att yasai flyttar in i eller ifrån deras område hur som helst.
Yasai rör sig i den takt som är mest praktisk, har en bråttom så springer en. Det är inte fel att se flitig och sysselsatt ut, då ser de andra i byn att en kämpar för det egna och byns bästa. Yasai försöker härma takai något i hållning, men inte mer än vad som går eller som är praktiskt. Att gå runt som en hösäck helt utan hållning ger inget bra intryck, men den som försöker se ut precis som en senshi eller kizoku blir hånad: hen vet inte sin plats. Det är acceptabelt att vila vid de tillfällen då det är lämpligt att vila, men annars bör en arbeta med det som behöver göras - och det finns alltid något som behöver göras. I en ashikansk by har man vanligen en stark känsla av sammanhållning och mycket arbete sker för samhällets bästa.
Livet i staden (Upp)
Att bo i större städer är mycket annorlunda än att bo på landet. I städerna kan man säga att det råder en större frihet för individen. Det finns inget byråd som håller ett skarpt öga på vad man håller på med, och det finns heller inte samma förväntningar på ansträngningar för bysamhällets bästa. På många sätt kan man nog säga att städerna erbjuder ett mer individuellt liv. Men livet i staden är också på många sätt ensammare än livet på landet. I byarna tar man hand om varandra, och där fungerar byn som en enda stor släkt. I staden så är din egen kärnfamilj mycket viktigare. Man bor i regel i mindre bostäder än på landet och familjelivet blir centralt i ens liv.
I staden råder en hårdare konkurrens om arbetstillfällena och takais gunst. På landet finns det alltid arbete åt alla, och man ser till att alla får något för sitt jobb, men staden är mer anpassat för den företagsamme. Chansen för att få ett finare jobb är större i staden, men chansen finns också för att man inte får något jobb alls. I de större hamnstäderna är det ganska vanligt att på morgonen se människor trängas för dagsarbeten och en dags lön. Livet kan vara hårt i staden, men känslan av frihet kan vara värt det. På vissa sätt kan nog staden tyckas opersonlig och svårlevd, men det kulturella och sociala utbudet är mycket stort om man väljer att se det.
De större städernas mindre kvarter (Upp)
I Ashikas större städer som till exempel Nayoro i Ryoshi, Yamasaki i Fukushi och Fukagama i Okayama så finns det kvarter som de flesta vettiga ashikaner skulle vilja ha bort från landet. Det sägs att alla slags lösaktiga människor frodas där, att sabakiter vandrar runt som vilken ashikan som helst och att stadsdelarna rent allmänt är skadliga för moralen och hedern.
I sanningens namn så har det på de här platserna skett ett stort utsuddande av landsgränserna. Ashikaner och sabakiter umgås ganska frekvent och nationella våldsamheter är sällsynta. Här umgås man också mycket tvärs över klasserna. Takai och yasai kan ses sittandes och dricka tillsammans, men ingen takai skulle ge sig tillkänna och berätta vem man verkligen är. Detta blandande av folk är heller givetvis inget som man ser milt på i Ashika, sådant här undergräver det traditionella ärosystemet.
I dessa slumkvarter försiggår saker som man inte träffar på någon annanstans i Ashika. Här sker en hel del smyghandel med kryddor, mediciner, sabakitiska alkoholdrycker. Prostitutionen sägs vara utbredd, så på sätt och vis kan man ju säga att man även handlar med människor. Rykten går om att sabakitiska pipor den här vägen letat sig i Ashika.
De generella reglerna på de här ställena är att om du har kin så är du välkommen överallt, och man ska se sig för och alltid tänka efter två gånger.
Stora insatser har gjorts av olika okiyor för att få bukt med den här vanskliga dekadensen, men det hela har visat sig svårt att komma åt och bli av med.
Högre yasai i Ashika (Upp)
De yasai som lyckats väl i Ashika och blivit förmögna kan sägas ha hamnat på ett eget steg i hierarkins trappa. Trots alla sina rike- och egendomar har man inte den formella bestämmanderätten som ligger hos takai, och trots att man äger dubbelt så mycket som den takai man möter så förväntas man visa denne traditionell respekt. På det viset står man under takai. Som yasai har man dock tagit ett kliv utöver det vanliga och blivit något mer än bara en vanlig ärolös. Man kan vara lika rik som en hel by eller mer, och de yasai man möter visar stor respekt mot ens fina kläder, goda manér och höga status. På detta vis så står man över yasai.
Reaktionerna mot en som person varierar. Detta kan bero på ort, lokal politik eller inställningen hos den okiya så styr området. Generellt så har man hög status bland andra fattigare yasai, och man ses som någon som verkligen lyckats i livet. Men om man börjar sträva mot att vilja bli takai, ”fin i kanten”, och behandlar andra yasai därefter så blir man snabbt avskydd och snackad skit om.
Hur man än ser på ärosystemet och traditioner så talar kin sitt tydliga språk, och faktum är att det idag finns ett flertal rika handelsresande och tillverkare av diverse saker som har så stort inflytande i Ashika att få takai skulle säga ett knyst om de lät bli att buga eller lämna företräde på gatan.
De yttre samhällena (Upp)
I de bosättningar i Niigata och Fukushi som ligger längst ut mot den sabakitiska gränsen är de platser där man också finner de mest nationalistiska och konservativa ashikanerna. Man kunde lätt tro att centrala Ashika skulle vara platsen för de mest ashikanska av ashikaner, men så är inte fallet. Oroligheterna i och med det förra kriget mot Sabaku gjorde att de här samhällena fick lida mer än några andra, och orättvisor och bitterheter har satt sina spår. I dessa avlägsnare byar hatar man i regel sabakiter och önskar dem allt ont, trots fredsfördraget så har man svårt att förlåta de saker som skett. Allmänt sett så finns det också där en viss misstro mot de styrande takai, då många ashikanska förehavanden vid gränsen gjorde att gränsbosättningarna fick dra tunga lass – allt för landets bästa. Man skulle kunna tro att gränserna är platsen för goda handelsaffärer, men det har inte blivit så. För att säkerställa god handel efter fredsfördraget så har avtal slutits mellan sabakitiska handelshus och ashikanska städer, vilket har lämnat mindre byar på vägen mer eller mindre utanför. Detta har också orsakat viss irritation.
Vanliga yrken bland yasai (Upp)
Bönder, fiskare och jägare
Dessa utgör majoriteten av Ashikas befolkning. Bönder är vanligast, och fiskare finns det ganska gott om, men andelen jägare är inte fullt lika många och hittas främst i de nordligare provinserna. Livet för dessa yasai är strävsamt och ibland hårt, men de har förstås också sina små nöjen och glädjeämnen i livet. Dessa människor, som lever så nära naturen, har ofta en mycket djup och intensiv andetro. Att hålla sig väl med andarna är livsnödvändigt för god skörd, gott fiske och givande jakt.
Dräkterna för dessa är ganska lika och varierar lika mycket med vilken by de är i, som med vilket yrke de har. Vissa praktiska riktlinjer finns dock. Bönderna har ofta benkläder som kan bindas upp högt, för att kunna arbeta barbent på de fuktiga markerna. Jägarna har ofta skogsfärgade kläder och tygstycken som binder in benkläder vid smalbenen och underarmarna, för att kunna röra sig smidigt. Fiskarena har generellt kläder som skyddar bättre mot kyla och väta, eftersom de skall befinna sig långa stunder på sjöar och hav, ibland stillastående.
Handelsfolk
Handel, att sälja varor på en "öppen marknad" eller i en handelsbod, eller att resa mellan byar som "gårdfarihandlare", är ingen fin sysselsättning i Ashika och har därför så länge som en vet utförts av yasai. Bönder, fiskare och jägare sköter i de många fall försäljningen av sina egna varor, så det som återstår är ofta att sälja enkelt hantverk eller resa mellan olika provinser med metaller, siden, pälsar osv. I vissa fall är det hårt slit, men för andra kan det vara en ytterst lukrativ sysselsättning. Vissa yasaifamiljer äger åtskilliga skepp och är rikare än de okiya de har som grannar eller handlar med. De rika handelsmännen försöker så långt det går att härma takais beteende och klädstilar, för att göra sig förmer än andra yasai. Samtidigt kan de inte uppföra sig precis som takai, då detta är att kliva de ärofulla lite väl mycket på fötterna och det ses knappast med blida ögon. Det har hänt att handelshus som blivit absurt rika och tillräckligt sofistikerade har upphöjts till ärofullhet.
Hantverkare
I byar och städer finns smeder, trähantverkare, waraji-bindare, läderhantverkare, vävare, skräddare och andra som ser till att redskap och kläder finns tillgängliga. På vissa håll finns även bro- och husbyggare, men i många byar gör invånarna detta gemensamt så väl de förmår. Även om kizokuhantverkare givetvis anses de bästa inom många hantverk, i synnerhet smide, så finns det yasai som med sin erfarenhet och mer praktiska inställning är nog så duktiga. På sina håll har det hänt att någon kizoku påträffats när hen tagit sig till en duktig yasaihantverkare för att få några tips.
Spela mot takai (Upp)
Yasai i en okiyas tjänst, så kallade burakumin, har mycket mindre frihet att bete sig som de vill.Deras liv är mycket mer inrutat av takais rutiner och disciplin.
En takai skall helst inte behöva tilltala dig som är burakumin; du skall själv förstå vad som behöver göras. Om du passar upp på takai och märker att någons kopp är tom, fyll på den. Verkar de lida av värmen, hämta en solfjäder, etc. Tala inte till takai om du inte absolut behöver. Du får absolut inte ens antyda att någon takai gjort ett misstag, även om det skulle vara pinsamt uppenbart för samtliga närvarande.
De ärelösa rör sig raskt och med sänkt blick bland takai. En bugar djupt, nära nittio grader med händerna ihop framför kroppen från stående position, och med ansiktet nära marken och händerna på marken framför sig från seiza. Har en bråttom springer en; en yasai har ingen värdighet att tappa inför takai. Om en takai kallar en till sig springer en dit, bugar från seiza och ber om ursäkt för att en är så långsam, "gomen nasai". En möter aldrig en takais blick.
Takai är dina härskare och herrar, om de befaller dig om något måste du lyda; inför dem har du få rättigheter men många skyldigheter. Samtidigt kan inte takai förväntas komma undan med vilket övergrepp som helst. Det finns exempel genom historien på takai som på olika sätt missbrukat sin makt över yasai och som efter klagomål från dessa yasai blivit bestraffade för sina felsteg.
Bugningar
Vanliga bugningar gås igenom under Spela Ashikan. Här nedan följer regler för djupare sittande bugningar, vilka visar stor respekt och underkastelse.
Yasaier bör buga djupt inför rei, högre takai som vill tala med dem, och liknande. Om marken är extremt lerig eller på annat sätt smutsig går det i de flesta fall bra med en djup stående bugning istället, där nacken kan böjas ner lite.
En yasai som bugar djupt sätter sig i seiza, dvs på knäna med benen under sig. Händerna placeras på marken framför. Buga dig därefter så långt fram du kan. Detta är den enda bugning där nacken ej skall hållas rak, utan huvudet böjs ner något. Låt gärna lite vikt ligga på händerna så att ryggen avlastas i bugningen. Om det är en fysisk person du talar med/tilltalas av, och hen inte säger något annat, så bör du vara kvar i bugningen och inte titta upp under samtalet/tilltalet.