Denna sida innehåller en kortfattad summering av hela grundkursen. Den kan läsas som enkel introduktion, eller för att repetera det viktigaste begreppen i Ashika. Efter att ha läst denna text skall du ha en hyfsad uppfattning om vad Ashika är och kan t ex kunna börja föra diskussioner kring roll. Vi ser dock fortfarande helst att du åtminstone en gång läser igenom den fullständiga grundkursen.

Ashikanerna

Ashikaner är disciplinfasta och traditionsbundna. Strävsamhet och skicklighet är ideal, och det är bättre att göra en enskild sak till nära perfektion än att vara mångkunnig. Att vara rättvis och rådig är bättre än exempelvis ömhjärtad och givmild. De har en djup vördnad för naturen, och artighet mot alla är en dygd. Renlighet är väldigt viktigt, liksom att vara pryd och behärskad, en skall inte visa för mycket av vare sig kropp eller känslor för allmänheten.

Som för att balansera all artighet har ashikanerna en tradition av att prata skitsnack. Det är godtagbart att prata skit om andra, när en sitter avslappnat med kompiskretsen, förutsatt att dem som omnämns inte är där.

I Ashika är kollektivet (byn, templet etc) viktigt, en ensam person är ingenting. Samtidigt så är de individinriktade, ingen kan gömma sig bakom andra utan det är de individuella prestationerna som räknas.

Ashika är också ett genusneutralt rike, dvs det finns ingen förväntning om att någon skall bete sig på ett speciellt sätt på grund av hens kön, och inga skillnader i vilka yrken en förväntas ha.

Tvåsamheten, två människor som älskar varandra, ses som något vackert. Giftermål och kärlek har en stark ställning. Kärlek ses av vissa som den yttersta av balansakt, att inte tappa huvudet eller falla för frestelser, men samtidigt kunna vara lidelsfull när det är ”rätt”.

Ashikanernas språk är i första hand det som även talas i grannländerna, sabakitiska (off svenska). Vissa talar även det gamla åldersspråket, ashikanska (off japanska).

Samhällsgrupper och hierarkier

I Ashika kallas det högsta skiktet takai, ”de ärofulla”, och bland dessa ryms såväl krigare och diplomater som konstnärer och massörer. Den majoritet som är bönder, fiskare, hantverkare, handelsfolk mm kallas som samlat begrepp yasai, ”de ärelösa”. Yasai som arbetar åt takai och vistas nära dem kallas burakumin. Det finns även en mellanklass av religiösa personer, motsvarande munkar/nunnor, som kallas shijin. Överklassen takai sorterar sig i olika okiya, ”hus”. De sorteras även i de två klasserna senshi och kizoku, där senshi är krigare/livvakter och kizoku är övriga fina yrken, dvs diplomater, underhållare, matlagare och mycket annat.

Andetron

Alla ashikaner tror på att världen till stor del styrs av rei, naturandar, och de finns snart sagt överallt. Rei är inga allvetande gudar, de flesta är väsen med personlighet. Världens skapare är den opersonliga skaparanden Yuki. Yuki associeras till himlen och snö, därför är snö heligt.

Rei är viktigast att be till för dem som lever av vad naturen ger (alltså fr a yasai), men alla bör se till att inte reta upp rei. Förutom rei så tillber takai andra andeväsen, sosen (”förfadersandar”). Det är gamla mästare som sägs komma tillbaka för att hjälpa nuvarande utövare av någon konst att bli skickligare och finna visdom.

Viktigt att veta är att i Ashika finns inte ”ont” och ”gott” som vi tänker oss det. Det finns inga onda eller goda krafter. Däremot finns bra och dåliga saker att göra och den som gör en dålig sak, exempelvis retar upp en rei, blir säkerligen straffad. En ashikan skall inte sträva efter att vara ”god” (godhjärtad), utan vägen till något bättre ligger i att utveckla själen, finna visdom och bli skickligare. Att vara rättvis, uthärda smärta och förfina sina sinnen är alla vägar till det bättre.

En annan mycket viktig grundbult är tron på återfödelse. De allra flesta själar vandrar efter döden vidare till en ny kropp, och en ashikan återföds alltid med samma status som hen dog. Det är alltså endast när en lever, som det går att ”klättra uppåt”. Att ha hög rang ställer hårdare krav, men ger också möjlighet till bättre välbefinnande. Den som når riktigt högt kan till slut själv bli sosen, och därmed hoppa av återfödelsens cykler och till slut endast njuta och ha sinnesfrid. Det anses att det enbart är takai som kan bli sosen, därav finns det hos vissa yasai en stark drift att tas upp i en okiya (enda sättet att bli takai) – en krävande uppgift. Den som är takai och som riskerar att slängas ut, eller vars okiya krossas, kan som sista utväg begå seppuku, ett rituellt självmord som garanterar att hen återföds ärofullt. En själ kan också av olika själ misslyckas med att återfödas, och irrar då omkring som spöke.

Landet och maktfördelning

Ashika är en halvö som består av 5 st kuni, landsändar (se kartan nedan). Ledande okiyan av ett kuni kallas kunen. Ashikas "huvudstad" är templet Midoriya, där sitter ett råd som representerar de fem kunen. Där finns även landets symboliska ledare, Kaji, ett ämbete där personen väljs ut genom hårda tävlingar bland de främsta av ashikaner, de som utsetts att vara hedersamma nog.

Största grannen är ökenlandet Sabaku i nordväst. Klimatet är aningen mildare än vår världs Japan, närmast subtropiskt, och istället för fyra årstider så delar de in året i monsunperiod och torrperiod.

Förenklad karta över Ashika. Klicka på kartan för förstorning.

Landsändarna

Fukushi – Landsända i nordväst som till stor del består av skog och berg, förutom de klippiga sydkusterna. Folk från Fukushi sägs vara mer djupsinniga och ha vördnad för naturen, det kan stämma på dem som bor utanför städerna.
Ryoshi – Ryoshi är en stor och bördig landsända mitt i landet, känd bl a för enorma risfält och fantastiskt silke. Folk från Ryoshi är ”typiska ashikaner”, möjligen lite snobbigare än andra.
Niigata – Niigata i nordost är kargare och mer slättlandskap än övriga Ashika, och folk härifrån är därför också mer karga och tåliga. De fäster generellt mer vikt vid familjen och släktband än vad övriga ashikaner gör.
Okayama – I denna långsträckta landsända utmed östkusten hittas många av de mer excentriska ashikanerna, vissa kan till och med hålla på med konstiga saker som handel. Det finns vissa i Okayama som är ruskigt rika, men även några väldigt intelligenta eller hantverksskickliga personer.
Hantashi – Denna sydliga, varma och fuktiga landsända är hem för ashikas främsta finsmakare, konstnärer och annat. De utgör finkulturens landsända, och de skäms inte för att vara livsnjutare, men det handlar om yttersta kvalitet snarare än att frossa i något.

Samhället

I Ashika finns följande grundsyn på brott och straff:
-- Ett bra straff ger skam eller smärta, i allvarliga fall utstötning eller döden.
-- Alla kan bättra sig. Återfallsförbrytare skall i teorin inte få hårdare straff.
-- Fängelse är bara dumt. Bättre ge folk ett kännbart straff och gå vidare.

Pengar i form av exempelvis mynt existerar inte. Byteshandel gäller, eventuellt med tyger eller metaller som ”värdemätare”. Marknadshandel, att erbjuda prylar på en öppen marknad, anses inte särskilt upphöjt och sköts av yasai. När takai tillverkar eller byter saker så är det unika föremål eller tjänster, ofta med en i förhand given mottagare som saken anpassats efter, och ofta också enligt långvariga avtal mellan okiya.

Kunskap i Ashika förmedlas från mästare till lärling, vare sig det gäller båtbyggeri, matlagning eller stridskonst. Det sker i byn, templet eller okiyan, det finns inga universitet eller liknande. Tradition anses mycket bättre än vetenskap. Det finns ett skriftspråk som några upphöjda använder, men det är inte så vanligt. Tidsmätning är ovanligt och de få fall där det sker är det sådana som sjöfarande och vakter som exempelvis använder timglas.

Historia

Ashika börjar sin tideräkning vid Enandet, då de fem kunen enades. De försökte tvinga in ytterligare en ögrupp i det nybildade Ashika, men misslyckades. Några hundra år efter så inträffade silkesåldern, då mycket av finkulturen och klädskicket grundades. Den slutade med stora oroligheter, och i samband med dessa lyckades senshi ta sig mera makt och bli ärofulla. Ytterligare några hundra år senare så kom guldåldern, då smide och vapenkonst fick högre status.

Under stor del av sin historia har Ashika varit ett fredligt rike med väldigt få krig. För ca 170 år sedan kunde det ha slutat, då kejsaren av Sabaku hotade landet med ett jättestor här. Ashikanerna klarade sig dock, efter några eftergifter. För 15 år sedan gjorde Sabaku ett verkligt försök att erövra Ashika, med vad som kallades "den svarta vågen" men den första massiva anfallsstyrkan dukade till större delen under i Ashikas norra bergstrakter. Efter 10 år av krig så slöts en ny fred, och i denna lever Ashika idag. Vi befinner oss 933 år eE.

Skapad 2008
Erik Pihl

Visa utskriftsvänlig version