Inledning | Vid lajvstart | Byn Kayui | Omgivningarna

Inledning

Det är sent på året och torrperioden lider mot sitt slut. Torkan har varit besvärlig, men det är inte den som är det största bekymret i byn Kayui. Det byborna räds mest är Mushigawa, floden som flyter utmed risodlingarna och fiskarnas stugor. De senaste två åren har monsunen varit särskilt kraftig och Mushigawa har svällt långt över sina bredder. I vanliga fall så sköljer hen över risfälten tillräckligt mycket för att riset skall växa, och i dess vatten kan fångas rikligt med fisk. Men de senaste åren har vattnet legat för länge och djupt, och många fält har spolats bort, det har till och med slitit med sig ett av fiskarfamiljernas hus. De stora vattenmassorna har gjort att fisket varit svårt och mindre givande än tidigare. För en by som lever av riset och fisken är detta givetvis förödande och hungern har varit svår. Under torrperioden har några få kunnat ge sig av och byta det av värde som finns i byn mot mat i avlägsna byar. Det har betytt farofyllda färder, flera av byns älskade döttrar och söner har råkat ut för (förmodligen sabakitiska) stråtrövare.

När det har varit så här våldsamma monsuner mer än ett år i rad så är det ett ganska säkert tecken på att Mushigawa av en eller annan anledning är uppretad. Då gör människorna bäst i att blidka henom. För tre generationer sedan inträffade detta. Då gav sig en grupp människor av från byn för att offra till Mushigawa och på så sätt komma tillrätta med problemet. Sägnerna berättar att det finns en uråldrig, mystisk torii-port ungefär vid flodens källa. För att hitta dit följer en Mushigawas huvudfåra till dess källa och därefter vandrar nedströms tills dess att vattenfallen vid källan knappt kan höras. Där finns porten. Hela trakten kring källan är helig och alla rei, särskilt Mushigawa, är extra närvarande där så det är en bra plats att offra på om vanliga offer inte hjälper. Detta var situationen för bybornas föräldrars far- och morfäder. De hittade porten, genomförde offren och tog sig tillbaka hem igen utan större problem. Därefter lugnade Mushigawa ned sig.

Byns äldsta har samstämmigt kommit överens om att några bybor skall färdas upp till torii-porten innan monsunen kommer, för att offra och blidka Mushigawa. Mot slutet av torrperioden finns det som minst att göra i byn, och då kan vissa avvaras. Byborna har även gått till det närbelägna templet, och efter bedjande och gåvor har några av de shijin som huserar där gått med på att följa med och hjälpa dem.

När gruppen färdats i sex dagar nåddes flodens källa, och efter att ha beundrat den vackra scenen så vände de och följde Mushigawa nedströms. På väg tillbaka upptäcker de något mycket överraskande: ett litet tältläger. Där står en senshi på vakt och det syns synligt på denne att lägret tillhör okiyan Kanzume. Under tystnad, betraktade av en tigande senshivakt, slår byborna upp sitt läger. Därefter går de hastigt åsido, för att diskutera hur de skall hantera den uppkomna situationen. Nu närmar sig kvällen och solen falnar, flodens källa hörs knappt mer än en viskning. Inom de flesta av dem pirrar tanken på att det de söker kan vara nära.

Inledning | Vid lajvstart | Byn Kayui | Omgivningarna

Förutsättningar vid lajvstart

Gruppen från byn Kayui har nu nått till den plats där de tror att offret bör utföras. Vandringen har varit lång och krävande för de stackars byborna som inte är vana att lämna sina hemtrakter. Inte minst har strapatserna prövat allas tålamod och gamla halvglömda konflikter har på nytt blossat upp, när byfolket tvingats spendera alltför långa dagar i varandras sällskap. Den annars oftast godmodiga rivaliteten mellan byns bönder och fiskare har nu givit upphov till en splittring i följet.

Alla i byn har förstås drabbats svårt av Mushigawas våldsamma översvämningar och de som vandrat ifrån byn har alla burit något med sig att offra för att blidka floden. Alla vill de göra sitt allra yttersta för att inte vredga Mushigawa ytterligare. Eller är det faktiskt så? Det är trots allt inte alla som farit så illa av flodens kraftiga översvämningar och det råder vissa meningsskiljaktigheter om precis hur stora uppoffrringar som kommer att krävas.

När gruppen väl hittade en bra lägerplats fann de att ett följe från senshiokiyan Kanzume hade vandrat samma väg som de och slagit läger på just samma ställe. Vad gjorde de här? Hade de på något sätt hört talas om byns expedition? Var de där för att spionera på dem? Sedan episoderna i samband med Den svarta vågens framfart för fem år sedan har somliga i byn börjat tvivla på det skydd okiyan påstår sig erbjuda.

De shijin från det närbelägna templet Hattatsu som vandrat med byborna till platsen har försökt visa upp ett enat ansikte utåt, men ryktena började snart låta veta att där minsann fanns olika viljor. De har dessutom under vandringen ofta talat med den naturkunnige från byn och det verkar som om deras åsikter i andliga frågor inte är så lika som många i byn trott.

Nu när gruppen nått resans mål finns äntligen en stund för vila och de flesta ser på morgondagen med tillförsikt, trots alla orosmoment som uppdagats under färden och de flesta känner nu en slags lättnad. Nu är de framme och det enda som återstår är att hitta toriiporten och förrätta offret. Det borde vara lätt.

Inledning | Vid lajvstart | Byn Kayui | Omgivningarna

Byn Kayui

Kayui ligger i Fukushi, ganska långt från havet, på gränsen mellan slätterna och de höglänta skogarna, så nästan ingen i byn har sett havet; ganska få har sett större vattensamlingar än Mushigawa när hen översvämmas. Byn är belägen i början av en långsträckt dal, med delar av byn på sluttningarna.

Här hittar Mushigawa ner för slänten genom många forsar och vattenfall. En del av dess vatten leds av, och används i de gamla terassodlingarna, vilka anlades för länge sedan men som ständigt måste förstärkas. De som översvämmas bäst används för ris, de andra odlingarna till bönor och liknande grödor. De allra bästa fälten, de närmast Mushigawa, bevattnas året runt och ger två skördar på ett år. Oavsett vad gemene bybo har för sysselsättning så hjälps alla till med arbetet att se till så risodlingarna översvämmas tillräckligt mycket och länge, och att inga fördämningar brister. Jämns med terassodlingarna går små stigar och det är ett hårt jobb att se till att de inte försvinner i ren lersörja under monsunperioden.

Foten av byn ligger nere i dalen, där Mushigawa flyter ihop till en stor fåra och fortsätter i lugnt mak vidare mellan de gröna kullarna med sin mosaik av gråa framskjutande klippor. Här nere går en del djur på bete mellan risfälten, och fiskarna ger sig ut i sina små båtar. Vissa fiskar ål med lyktor och ljuster, andra har långa pinnar tvärs i båten där dresserade fåglar sitter beredda att dyka ner och fånga de silverglänsande läckerheterna. De äldsta och yngsta hjälper till från flodstranden, dolda i högt gräs eller små buskage är framstickande bambuspön ofta det enda som syns av dem. Ingen av fiskarna bedriver fångst på sluttningarna, eftersom det anses ohedersamt att fånga fisken medan den kämpar sig uppför strömmarna.

I Kayui bor några hundratal personer, de flesta bönder och fiskare, varav bönderna är i klart flertal. De gånger de kan dra jämnt så har bönderna stor makt i byn. Där finns även några jägare och hantverkare samt en handfull naturkunniga. Byn styrs av ett äldsteråd där den äldsta i byn, en kvinna som nått en mycket hedersam ålder av 101 år, alltid skall ha sista ordet.

Byn betalar tribut till en närbelägen stor senshi-okiya: Kanzume. Kanzume styr stora områden kring floden, och mer därutöver. Tributen har varit en väldigt tung börda med det armod som rådit i byn, även om tributen varit mildare än vanligt, och många i byn hyser ett visst agg mot okiyan. Givetvis inte så att de klagar öppet eller vägrar ge ifrån sig, men den goda förbindelse de haft med okiyan är rejält naggad i kanten.

Största husen i Kayui. Det som liknar fönster är förstås inte i glas, utan ett sorts vaxat tyg som hängs framför öppningarna för att släppa in ljus men inte vindar och fukt. Den lilla bäcken rinner ut i Mushigawa.

Mycket mer detaljerade texter kommer skrivas i samspråk med spelare som gestaltar Kayui-bybor.

Inledning | Vid lajvstart | Byn Kayui | Omgivningarna

Omgivningarna

Okiyan Kanzume

Kanzume är en av Fukushis stora senshiokiyor i inlandet. Den styr vida landområden och har lagt åtskilliga byar under sig. Det sägs att okiyan har inte mindre än fyra eller fem slott, och de största är stora som hela Kayui. Kanzume verkar djupt inblandad i en del fukushisk politik, men annat är ju inte att vänta av en okiya i den storleken.

Detaljerade texter om okiyan Kanzume kommer skrivas i samspråk med deltagare som spelar folk därifrån.

Templet Hattatsu

Shijin-templet Hattatsu är det enda ordentliga tempel som finns nära Kayui. Det är en plats dit bybor ofta går för att få råd och hjälp i kontakt med rei, i synnerhet i viktiga ärenden, så det är näst intill självskrivet att någon därifrån ombetts följa med för resan.

Detaljerade texter om traktens shijin och deras tempel kommer skrivas i samspråk med dem som kommer spela shijin.

Floden Mushigawa

Mushigawa kommer från de höga bergstopparna i norr och letar sig en stor del av sitt lopp fram under grönskande trädkronor. En dryg dagsmarsch från Kayui kommer den slutligen ut på en grönskande slätt, genomskuren av klippor. På flera ställen bryts den i flera delar, men den följer ändå en tydlig väg genom dalar kluvna i landskapet.

Om floden sjunger byborna ofta det som en resande poet från Ryoshi en gång diktade, när han såg hur den letade sig fram över den mäktiga slätten:

Se o hayami
Iwa ni sekaruru
Takigawa no
Warete mo sue ni
Awan to zo omou

(Även om en ström
delas av ett stenblock
i sin långa färd
så rusar den fortsatt framåt, fastän skild
och till sist enas den åter.)

Inledning | Vid lajvstart | Byn Kayui | Omgivningarna

Visa utskriftsvänlig version