Här följer en kort introduktion till hur en spelar ashikan. Mer detaljer kommer du hitta när du loggat in och fått tillgång till de texter som är specifika för din grupp och ditt samhällskikt.

Utseende och tal | Uppförande | Artighet |

Utseende och tal

På Ashika-lajven strävar vi efter att skapa illusionen av att vi befinner oss i ett annat land, och vi vill göra vårt Ashika så levande som möjligt. Detta gör vi bland annat genom att klä oss och tala på ett visst sätt.

Till utseendet ser Ashikaner självklart ut som lajvarna; ingen kommer att bli utestängd på grund av att hen ser ut (eller inte ser ut) på ett visst sätt. I stället fokuserar vi på att skapa en annorlunda klädkultur, inspirerad av östra Asien. Kläderna är närmare beskrivna på dräktsidan. Till skillnad från många gamla kulturer så finns det ingen skillnad på mäns och kvinnors dräkter. Ashikaner bär sällan eller aldrig smycken, men tycker däremot om att pryda sina dräkter med broderier, sina vapen och rustningar med vackra detaljer, osv.

I Ashika talas nästan uteslutande ett lånat språk; det sabakitiska (se avsnittet om historia under Landet Ashika). Sabakitiskan representeras av svenska på lajvet. Den ursprungliga ashikanskan (japanska på lajvet) är dock inte helt bortglömd; många ord och begrepp lever kvar, särskilt bland takai. I vissa kretsar är det populärt att slänga sig med gamla ashikaska ord och uttryck, och det finns fortfarande takai som kan tala det gamla språket i det närmaste flytande. Vilka ashikanska ord som du behöver kunna beror på vilken samhällsklass din roll tillhör. Orden hittar du under dina klasspecifika sidor.

Utseende och tal | Uppförande | Artighet |

Uppförande

En av de viktigaste delarna i att bygga upp illusionen av att vi befinner oss i en annan värld är att vi beter oss på ett annat sätt. Ashikaner är annorlunda jämfört med svenskar, och det bör synas i lajvandet. Vi svenskar skulle kanske tycka att ashikanerna är stela, och överdrivet artiga. Det är viktigt för ashikaner att hålla på artighetsregler och traditioner. Heders- och etikettregler är också centrala, men kan se olika ut för olika samhällsklasser. Nedan beskrivs några detaljer om hur ashikaner beter sig.

Intimitet och öppenhet

Ashikaner är tämligen pryda och blyga. Fullständig nakenhet är inte allmänt accepterat, förutom i vissa fall (beror på samhällsklass, ort och omständighet). Kroppsdelar som är särskilt känsliga, förutom förstås skrev och bröst, är axlar och nacke. Att visa en blottad nacke är för många en invit. Att visa benen är däremot inte särskilt laddat, alla bönder går ju med uppkavlade benkläder på risfälten.

Personen under ytan

I Ashika finns många stela traditioner och mycket beteelsekodex. Att kunna behärska sig i det offentliga är viktigt för att bli accepterad. Samtidigt är det viktigt att inse att ashikaner inte är rakt igenom stela eller saknar personlighet. Under ytan finns ofta rika personligheter och mycket känslor. Ashikaner brukar säga att behärskning är inget utan passion.

Så ta chansen - när din roll är ensam med någon hen litar helt på, visa ett annat ansikte! Skrik ut rollens ilska, gråt ut sorgerna, skratta åt andras dumheter, berätta om drömmar. Som att tala med sin bästis i verkliga livet - men mer episkt. ;)

Skitsnackstraditionen

Traditionen att snacka skit om varandra eller om saker i allmänhet är djupt rotad i Ashika. Det är ett etablerat sätt att umgås och ett av få möjligheter att kunna slappna av med de som är nära i rang.

En kan tala skit om snart sagt allt och alla, det är dock viktigt att en person det talas illa om inte är närvarande. Det är en milsvid skillnad mellan att tala skitsnack om någon som (en tror) inte är där och att säga något elakt direkt till en person - detta bör kommas ihåg. Något annat mycket viktigt är att inte skvallra; det är mildare att prata skitsnack än att vara den som skvallar om att andra gjort det, en sådan person litar ingen på.

Det behöver inte alltid vara ens sanna åsikt en framför, utan det babblas mest på för att balansera upp all artighet. Det enda en inte säger om andra är att de är just skitsnackare. Att någon snackar skit tillsammans med dig är ett uttryck för tillit! Den som däremot tar någon på bar gärning när de snackar skit om henom skall bli väldigt ledsen, eller om hen står högre i rang, väldigt arg. Men, eftersom alla snackar skit om alla, så innebär det i praktiken sällan någon hedersförlust att bli tagen på bar gärning (under förutsättning att en verkar ångerfull förstås) - det ses mer som en incident än som något allvarligt. Därmed inte sagt att inte en rättslös burakumin skall vakta sin tunga i närheten av hetlevrade senshi...

Icke-ashikaner

De som inte är ashikaner betraktas generellt som lågt stående och föraktas ofta mer eller mindre öppet. Takai ser gärna utlänningar, även höga regenter, som jämställda med ashikanska yasai (de är ju inte med i någon okiya). Detta grundar sig bland annat på ashikaners strävan mot fysisk och andlig elitism, en strävan de anser att andra folk inte har. En ashikan kan dock bete sig ärofullt och diplomatiskt mot andra, av rent politiska skäl.

För yasai som sällan reser utanför sina hemtrakter kan långväga besökare ibland vara väldigt spännande och yasai är också ofta mindre fördomsfulla mot utlänningar. Detta gör t.ex. att sabakitiska handelsresande med sina exotiska varor och nyheter från omvärlden oftare söker sig till yasaibyar än till takais fina boningar. Samtidigt finns det förstås byar nära den sabakitiska gränsen som råkade ut för otrevligheter under kriget, och som är mindre vänligt ställda till utlänningarna.

Utseende och tal | Uppförande | Artighet |

Artighetsregler

Artighet

Ledordet för en ashikan är artighet. Att buga sig är nästan aldrig fel, i synnerhet om du rör dig bland folk som är av högre status än du. Ju högre i rang de är gentemot dig, desto djupare bugar du.

Ashikanerna är ett oerhört renligt folk, och alla sätt att smutsa ner andra är en grov förolämpning. Eftersom skodon är i ständig kontakt med den smutsiga marken är det exempelvis en grov skymf att slå någon med sin mjuka toffel, tabi-sockar e dyl. Folk har dött för mindre…

Om en person står högre i rang än du så bör du visa detta, annars är det förolämpande. Buga dig, tilltala hövligt osv. Om någon är mycket högre i rang, slå ner blicken när de tittar på dig.

En takai beter sig ohedersamt när hen förolämpar sin sensei (lärare) genom disrespekt för kunskap eller brister i de färdigheter en skall ha.

Andra sätt att vanhedra någon annan:

• Smutsa ner någon annan.
• Slå personen med en toffel.
• Klampa in hos någon med getasandalerna på.
• Snyta sig eller spotta åt någon persons håll.
• Säga emot en som har högre rang. Vill hen ha råd, ber hen om det!
• Tala illa om personen medan hen hör på
• Ifrågasätta kompetens/skicklighet hos en med jämbördig eller högre rang.
• Titulera en person fel, exvis "chan" till en äldre senshi.
• Se en person med högre social status stint i ögonen.
• Peka på personen med fingret. Måste du peka, gör det med hela handen.

Vad gör jag om jag råkat förolämpa någon annan?

Är personen likställd eller högre i rang, bör du genast be om ursäkt. Den närmsta tiden bör du vara extra artig och tydligt visa att du inte hyser personen onda avsikter. Är personen lägre i rang så låtsas som inget, men för din egen heders skull bör du inte återupprepa oartigheten.

Vad gör jag om jag blivit förolämpad?

Är personen lägre/likvärdig i rang skall du se denna i ögonen och visa att du tagit illa upp. En takai skall givetvis förstå att han/hon gjort fel, och be om ursäkt. Vid grov eller upprepad oartighet mot dig kan en person av lägre rang utsättas för hårda disciplinära straff, och en jämställd utmanas på duell. Om en person beter sig oartigt mot många andra av högre rang bör en tillsammans bestämma lämpligt disciplinärt straff. Om du och andra blivit (omotiverat) oartigt bemötta av någon med högre rang, är det garanterat att du/ni pratar skit om personen.

Om någon uppsatt person förolämpar eller förudmjukar dig så skall du helst inte visa några känslor först, i synnerhet inte om det sker under en ceremoni, men däremot kan du spela väldigt arg eller ledsen efteråt. Exempel: En témästare placerar dig som tredje viktigaste gäst vid en cha-no-yu fastän du anser dig viktigast, och serverar dig dessutom en full kopp med skållhett té som du är tvungen att dricka ur. Under ceremonin så visar du inga miner, men efteråt tillsammans med vänner är du ursinnig och skriker förbannelser över témästaren.

Bugningar

Här följer en liten guide i hur en bugar korrekt:

Samma rang: När två personer av samma rang möts så bugar de lätt. Ryggen hålls rak och hela överkroppen fälls ner med ca 15 grader vinkel. De håller ögonkontakt under hela bugningen. Efter bugningen kan de två gå närmare varandra.

Något olika rang: När två personer med olika hög rang bugar, så skall förstås den med lägst rang buga djupast. En typisk situation är unga yagi eller usagi som bugar för sin yagushi, ett annat exempel är en bybo som bugar för en hög byrådsmedlem. Den med hög rang bugar på samma sätt som i fallet med två jämställda, men den med låg rang bugar djupare: hen håller ryggen rak och viker ner överkroppen ca 30 grader. Titta rakt fram, och med rätt avstånd så skall du inte se högre än till fötterna på den du bugar för.

Underkastelse: Att buga för någon med böjd rygg är ett tecken på underkastelse, en "blottar nacken". Detta är till exempel fallet med en yasai som bugar för en hög takai. Den med låg rang bugar djupt från stående vid artighetsbugningar, och från seiza (sittande på knäna) då en ber om förlåtelse för något. Vid bugning från seiza sätter en händerna i marken framför sig.

Utseende och tal | Uppförande | Artighet |

Visa utskriftsvänlig version